Patogenen Botrytis cinerea som orsakar gråmögel lever till en början i döda växtdelar, men den förmår också tränga in i växtens friska cellvävnad. Gråmögel uppträder först som mjuka och vattniga fläckar. Senare bildas ljust brungrå mycel i fläckarna. Sjukdomen sprids med hjälp av konidiesporer och lever kvar i infekterade växtdelar och växtrester. Gråmögel förekommer ytterst allmänt hos ett flertal olika växtarter och orsakar skador i synnerhet i fuktiga och täta bestånd där luftväxlingen är dålig.

Pelargonsticklingar och plantor av tallar som skadats av gråmögel. 

Gråmögel kan också infektera frukt och bär.